Misshandel innebär att någon tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. I kommittén mot barnmisshandels slutbetänkande Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda (SOU 2001:72) s. 120 definieras barnmisshandel som när en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov. Definitionen utgår från barnet och gäller både avsiktliga och oavsiktliga handlingar, aktiv och passiv försummelse samt tydliggör bristen i den vuxnas ansvar och handlingens skadliga inverkan på barnet.
Våld mot barn kan falla under olika lagrum i brottsbalken, och betraktas som brott oavsett om de begås i hemmet, skolan eller på annat ställe. Vid straffmätningen ska det betraktas som en försvårande omständighet om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person (29 kap. 2 § BrB). Det gäller både brott som barnet självt har varit utsatt för och brott som barnet har fått bevittna (prop. 2002/03:53 s. 111 f).
Informationen är hämtad ur Barn som far illa eller riskerar att fara illa – En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Utgiven av Socialstyrelsen 2014.