Fysisk vanvård innebär att en förälder, oftast under lång tid, skadar eller äventyrar barnets fysiska hälsa eller utveckling genom att underlåta att ge barnet god fysisk omvårdnad och omsorg (prop. 2002/03:53 s. 49).
Fysisk vanvård kan vara brister i hygien, inklusive mun- och tandhygien, kost, omvårdnad eller årstids- och åldersanpassade kläder. Det kan även vara underlåtenhet att ge barnet möjlighet till vila och sömn, skydd och husrum samt skydd mot olyckor och skadlig exponering. Till skadlig exponering räknas till exempel vistelse i miljöer med droganvändning eller hög alkoholkonsumtion.
Underlåtenhet att ge barn möjlighet till hälso- och sjukvård samt tandvård i form av de hälsobesök som erbjuds av barnavårdscentralerna, elevhälsan och tandvården, är en form av fysisk vanvård. Att föräldrarna inte sköter barnets medicinska vård, som till exempel insulininjektioner vid diabetes, astmabehandling vid astma eller liknande är också en form av fysisk vanvård.
Informationen är hämtad ur Barn som far illa eller riskerar att fara illa – En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Utgiven av Socialstyrelsen 2014.