Omsorgssvikt är ett övergripande begrepp för när barns fysiska och/ eller psykiska utveckling är i fara på grund av föräldrarnas bristande omsorgsförmåga. Omsorgssvikt innefattar både känslomässig otillgänglighet, det vill säga psykologisk omsorgssvikt, och fysisk vanvård, det vill säga fysiska och psykiska övergrepp/våld från föräldrarna.
Barn som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda i hemmet, oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt, är utsatta för omsorgssvikt. Barn som utsätts för omsorgssvikt kan utveckla en otrygg anknytning, där särskilt den desorganiserade anknytningen3 utgör en stor risk för att barnet utvecklar psykologiska och psykiatriska symtom. Desorganiserad anknytning kan påverka hjärnans utveckling negativt.
Omsorgssvikt ansluter sig till den vidare definitionen av begreppet barn som far illa genom att fokus är på om barnets utveckling är i fara eller inte. Det behöver inte betyda att det redan finns en påvisbar skada. För att förstå det hot mot ett barns utveckling som omsorgssvikt innebär behövs en förståelse för barns normala utveckling, föräldrarnas aktiva del i barns utveckling och vad som sker när barn utsätts för omsorgssvikt.
Omsorgssvikt handlar om bristen på erkännande och respekt för barnets behov; avvisande och likgiltighet och att barnets mest grundläggande behov inte sätts framför de egna behoven. Ofta förekommer olika former av omsorgssvikt tillsammans. Omsorgssvikt kan innebära allt i från okänsligt och kärlekslöst bemötande till grovt fysiskt våld och övergrepp.
Informationen är hämtad ur Barn som far illa eller riskerar att fara illa – En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Utgiven av Socialstyrelsen 2014.