Sexuell exploatering av barn innefattar handel med barn för sexuella ändamål (trafficking), sexuella handlingar mot ersättning (barnprostitution), och sexuella bilder eller utnyttjande av barn för sexuell posering (barnpornografi). Barnpornografiskt brott (16 kap. 10 a § BrB) beskrivs i 6 kap. brottsbalken.
Sexuell exploatering i form av människohandel för sexuella ändamål är ett relativt nytt fenomen, men sexuell exploatering i andra former, som till exempel sexuellt utnyttjande av unga flickor med missbruksproblem, har förekommit länge. Det är väl känt, men något som inte fokuserats på i utredningar och behandlingar.
Ett av de två tilläggsprotokollen till barnkonventionen, de så kallade fakultativa protokollen, handlar om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. I detta protokoll definieras sexuell exploatering som en handling som kan ske både genom internet och vid ett fysiskt möte.
Ersättningen för sexuella handlingar kan vara i form av pengar, alkohol, presenter, kontantkort till mobil, skjuts, tak över huvudet eller annat. Det kan vara svårt för barn att förstå att de utsätts för sexuell exploatering då de säljer sex via nätet och inte har fysisk kontakt. Sexuell exploatering av barn innebär ofta, men inte alltid, att barnet också utsätts för sexuella övergrepp.
Informationen är hämtad ur Barn som far illa eller riskerar att fara illa – En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Utgiven av Socialstyrelsen 2014.