Sexuella övergrepp mot barn innefattar alla former av sexuella handlingar eller situationer med sexuell innebörd som påtvingas ett barn av en annan person. Sexualbrott regleras i 6 kap. BrB. Till sexualbrott hör bland annat våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ofredande och sexuellt utnyttjande av barn (6 kap. 5 § BrB).
Enligt 6 kap. 4 § BrB betraktas samlag och jämförbara sexuella handlingar med barn under 15 år som våldtäkt mot barn. En sexuell handling är alltid ett sexuellt övergrepp om barnet är under 15 år. Likaså om barnet är mellan 15 och18 år och är avkomling till den vuxne, står under fostran av eller har liknande förhållande till den vuxne är det att betrakta som sexuellt övergrepp.
Sexuella övergrepp innebär att förövaren utnyttjar barnets beroendeställning, utgår från sina egna behov och kränker barnets integritet. Sexuellt övergrepp är en handling som barnet inte kan förstå, inte är moget för och inte kan ge samtycke till (prop. 2002/03:53 s. 48). Även sexuella händelser och ageranden som skenbart inte har ”påtvingats” en ungdom kan vara sexuella övergrepp, eftersom det ständigt finns ett maktförhållande mellan barn och vuxna där den vuxna måste ta sitt ansvar.
Det finns en stor variation mellan de handlingar som ryms i begreppet sexuella övergrepp. Det kan vara verbala sexuella anspelningar, att någon blottar sig inför barnet eller att någon ser på pornografisk film/video tillsammans med barnet, vilket kan vara både obehagligt och skrämmande för barnet (prop. 2002/03:53 s. 48). Barnet kan utsättas för sexuella smekningar samt förmås utföra onani på den vuxna, eller på sig själv inför den vuxna. Den allvarligaste formen av sexuellt övergrepp är fullbordade vaginala, anala eller orala samlag.
Sexuella övergrepp förekommer i alla åldersgrupper, samhällsklasser, miljöer och kulturer samt i alla kombinationer av kön, ålder och social relation mellan förövare och offer, samt på alla anatomiskt genomförbara sätt. I majoriteten av fallen har förövaren någon form av relation till barnet till exempel förälder, släkting, fritidsledare eller granne, men även syskon. Pappor, styvpappor och bröder står för närmare tre fjärdedelar av de som anmäls inom varje åldersgrupp. Även om övergreppen sker av en biologisk förälder eller styvförälder kan den andra föräldern vara helt ovetande om övergreppen, trots att dessa kan pågå under flera år.
Informationen är hämtad ur Barn som far illa eller riskerar att fara illa – En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Utgiven av Socialstyrelsen 2014.